born May 13, 1859 in Braşov, Romania - August 26, 1938 in Krakew) was a Polish-Armenian painter and university professor. A renowned artist of his times, he was also the rector of the Academy of Fine Arts in Krakew. As an artist, Axentowicz was famous for his portraits and subtle scenes of Hutsul life, set in the Carpathians. Axentowicz was born May 13, 1859 in Braşov, Hungary (now Romania), to a family of Polish-Armenian ancestry. In 1893 in Chelsea, London, he married Iza Henrietta Gielgud, aunt of Val Gielgud and John [Arthur] Gielgud of the theatrical dynasty. A son, Philip S.A.D. Axentowicz was born in Chelsea in 1893. Between 1879 and 1882 he studied at the Academy of Fine Arts in Munich. From there he moved to Paris, where he continued his education until 1895. During that time he started a long-time cooperation with various journals and started his career as a copyist, duplicating the works of Tizian and Botticelli. He also made numerous travels to London and Rome, where he prepared a set of portraits, one of the first in his career.   Related Paintings of Teodor Axentowicz :. | Corner of the Garden at Bellevue | High in the Mountains | Portrait of George Montagu | The Cornell Farm | The Tree of Life |
Related Artists:
Ernest Duez
1843-1896 French Ernest Duez Location French painter. He studied under Isidore-Alexandre-Augustin Pils and made his debut at the Salon in 1868. One of his earliest paintings, The Honeymoon (1873), caused a scandal at the Salon owing to its depiction of two lovers in modern dress walking through a sunlit forest. His triptych St Cuthbert (1879; Paris, Pompidou) was hailed as a masterpiece of modern art and bought by the State for the Musee du Luxembourg in Paris. The painting depicts the stages of St Cuthbert life, from child to hermit. Contemporary viewers were struck by the artist use of a real landscape setting, based on Villerville in Normandy where Duez spent much of his time. In addition to genre, religious and history paintings, in 1876 he began to produce portraits: Alphonse de Neuville (1880; Versailles, Cheteau) is a typical example. His brooding, suggestive portrait of Mme Duez (1877; see Montrosier, 1896, p. 429) shows the influence of Symbolism. However, he soon returned to painting works that were essentially landscapes, such as the decorative panel Virgil Seeking Inspiration in the Woods (1888) for the Sorbonne and a pair of allegorical figures, Botany and Physics (1892), for the Hetel de Ville in Paris. He also devoted time to applied art, producing a variety of textile designs. His work was praised for its adept use of colour and for bringing what were seen as modern techniques to traditional subjects.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Domenico Induno
(1815 - 1878) was an Italian painter, originally a goldsmith. He was born and died in Milan, and studied in the Academy of Fine Arts in Milan, as well as under Luigi Sabatelli and at Rome. He tried successively the Neoclassicism and Romantic schools, but afterwards settled down to depict popular life at Milan. In 1848 he took part with the Revolution, and had in consequence to flee to Switzerland. Thence he passed to Tuscany, and did not return home until 1859. His brother Gerolamo Induno was also a painter. Domenico married the sister of the Swiss painter Angelo Trezzini. Domenico often painted patriotic canvases, in a style indebted both to Ingres and Francesco Hayez. Among his paintings are: